gone by wind
gone by wind
2009-10-25 | 
08:52:13 | 
Just när jag brukar känna att jag mår bra
och att det är rätt spännande att inte veta vad som ska hända imorgon,
kommer någon med kommentaren: "Glöm aldrig att vi bara har ett liv!"
Hur skulle jag kunna glömma? Vad gör jag för att stänga av och inte lyssna?
Hur gör jag för att gå därifrån oberörd? Kall och oberörd. Oberörd och kall.
Varför tror så många människor att jag glömmer,
när jag ligger sömnlös över det faktum att snart finns det inga spår av mitt liv kvar?
Nej, nu är det Cabarétföreställning.
För ett kort ögonblick glömmer jag det ena verkliga sanna: döden.
Och fokuserar på det andra: livet.
Lillebror
Jag vill ge dig skydd mot världen, och jag vill ge dig hela världen.
Hela jag går sönder, när du inte ser annat än svart.
Jag vill rädda dig från allt som hänt för länge sen.
Hela jag går sönder igen, när du minns allt det som är osagt.
Vi kan läka du och jag, lilla lilla lillebror.
"you know"
Hanna Backestam, du är som mig fast dig själv
Idag..
Det sorgligaste är att se den här personen i spegeln och tänka att hon går miste om ett livs levande liv.
Torsdag
Och när dörren står på glänt, du vet när man nästan ser in i det där glömda rummet, det är då ett flertal byggarbetare anländer och bygger ett gräsligt högt staket framför.
När ska jag någonsin veta vad det är jag egentligen känner? Jag måste ta reda på hur man förstör den här muren som omringat mina känslor, jag måste förstå hur en dörr fungerar och jag måste lära mig själv att känna känslor som: arg, besviken, bedragen, rädd, glad, lycklig, säker, trygg. För att ytterligare lägga till något, ska jag visa mina äkta känslor för någon.
Kunskap ger livet.
Livet ger kunskap.
Eller?
Ansvar
Det är ansvaret som tynger en åttaåring.
Min sanning är inte densamma som min mammas, men ett barn upplever inte händelser på samma sätt som en vuxen människa. Att ta ifrån någon sin sanning, är att kränka. Just nu, har jag ont i magen. Jag har skrivit om min mamma, som jag älskar så mycket, och som är så skör. Jag vill inte att hon ska gå sönder, men jag själv vill läka. När ska jag släppa taget?
Hopp
Hittade den här videon. En kille utan armar och ben pratar
om att aldrig tappa hoppet. Och här sitter vi och funderar över meningen med livet.
Meningen, tror jag, är att leva och lära känna sig själv på riktigt
och hitta människan i oss som VILL resa sig upp efter varje fall.
Och det kan alla göra. FULLT UT!
lilla, lilla jag finns
Vem tröstar dig när jag inte finns där?
Jag blundar och tänker att jag tar dig i min famn.
Du är så trasig, och du förstår inte varför jag måste lämna dig ensam hela dagarna.
En dag, ska jag ta med dig hem Julia.
Världen har blvit bättre ska du veta.
Det ska bli så kul att visa dig hur livet blivit.
Du kommer nog att bli stolt över din mamma.
Men jag, jag är stolt över dig.
Tänk att du är fem år nu, det är handens alla fingrar!
En sekund för tre timmar sen
Jag cyklade förbi en gammal tant innan. Hon kom gåendes på vägen.
Hon träffar på någon som hon inte sett på år och dar. De hälsar och börjar
prata om sånna där ytliga saker bara en gammal dam ser som dagens höjdpunkt.
Hon ler. Herregud, hon ler. Och hon lyser. Så levande.
Det var min farmor.
Och jag cyklade förbi.
Feel free to go your own way - litet steg är stort
Det känns så mycket att ta hand om. Att jag, ska gå bärandes och lunkandes på ett helt liv....under ett helt liv.
Det finns många gånger när jag tycker att hela det här ansvaret överväldigar mig och min tankekapacitet.
Men så kommer jag varje gång till en lättnadens slutsats, att det här negativa ordet ansvar faktiskt är det som gör allt möjligt att uppnå.
Vi har ett ansvar gentemot oss själva att göra det vi mår bra av, och jag tycker faktiskt att varje människa är skyldig sig själv att våga chansa och se till att man till slut hamnar där man vill hamna. Jag är rent ut sagt skitdålig på att ta chanser och våga sluta bry mig. Men bara för idag, ska jag göra något som jag inte brukar göra och jag ska tänka på ett sätt som jag inte tänkt på innan. Jag ska gå emot en rädsla, att avvika från det "normala". Och det ska bli jävligt intressant!
Tisdag
Bara för att jag idag inte vill - ska jag må skitbra!
"Lev och låt leva..."
Alright!
Följ min blogg med bloglovin !
Bra påminnelse, för mig...och ALLA andra
Och det näst viktigaste är väl då att veta, att alla kan förändras. Många påstår att en del personer alltid har varit på ett visst sätt, och menar då att de alltid också kommer förbli så. Hur fel är inte det?
Alla kan förändras. Men ingen människa förutom DU själv kan åstadkomma en förbättring när det gäller dig själv. Det finns de som kommer med påståenden som: "Bara jag blir smal blir allt bra" "Bara någon tycker om mig blir allt bra" "Bara jag har en flickvän eller pojkvän blir allt bra". Jag, du och de flesta jag känner förlitar sig någon gång på att någon annan ska förändra ditt liv och göra det fullkomligt perfekt. Surprise! Det kommer aldrig hända. Det är du som har makten, men många gånger vill man hellre skylla på något eller någon för att slippa komma till insikten att det faktiskt är en själv som måste förändra sitt beteende, tankemönster eller vad det nu kan vara.
Eftersom min mamma är en gammal stammis på AA, får jag mycket visdom av 12-stegsprogrammets hjälplinjer. För er som inte vet vad AA och tolvstegsprogrammet går ut på kan jag enkelt beskriva det som: riktlinjer mot inre frid och balans. Just AA står för Anonyma Alkoholister, vilket kan verka nedlåtande för vissa. Men jag, jag älskar allt som har med detta att göra! För att följa den röda tråden har jag ett par smarta ord för alla dem som vill men inte tror att man kan förändras.
"Om DU tänker som du alltid tänkt, kommer DU göra som DU alltid gjort.
Och då kommer det bli som det alltid blivit."
Och dessa...
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera att det bara finns en människa i världen som jag kan förändra, mod att förändra denna människa, och förstånd att inse att denna människa är Jag."
Man får tolka det här hur man vill, jag tänker inte Gud som en gubbe i skägg som sittandes filosoferande på nåt moln. Jag tycker inte ens om att säga Gud. Högre makt, Andlighet brukar jag kalla det. Och den här Högre makten finns i oss, för vi har ju makten att göra precis vad vi vill med vårat liv, och BARA vårat egna liv.
Och hur logiskt är inte detta? Det viktigaste, tror jag, är att faktiskt veta hur allt hänger ihop, att vara medveten om sina tankemönster så att man en dag faktiskt kan börja jobba med sig själv och förändra livet. Man märker ganska snart att när en liten del ändras, finns det så många olika sidor av livet som påverkas.
Själv ska jag erövra världen. Men innan dess ska jag förstå och bearbeta varför jag har ett sånt agg mot min mamma.
Välja nya vägar
Hon tyckte sig se en del av hennes förflutna runt hörnet.
Aldrig innan, har det varit lika frestande att bara följa med, in på stigen.
Samma ihåliga känsla fastnade i maggropen. Då som nu.
Ja, samma ihåliga, äckliga känsla som hade bott i henne, på hennes adress.
Hon pustade ut, och i hennes huvud valde hon nonchalant att passera
stigen som ledde till ett liv i förnekelse.
Hon gick i riktning mot äkta känslor, tankarna flödade.
"Nu ska jag börja leva för min egen skull och jag ska aldrig mer fly hem,
till mitt ihåliga gömställe."
En lättnad sköljde över kroppen.
Var hon på väg mot ett nytt hem nu?
Vem vet, inte jag
Är sanning något man kan älska
för dess egen skull?
Eller måste den stå för något man tror på?
Kan jag ta din sanning utan att ha
din erfarenhet och rädsla?
Den framstår som en onämnbar massa av motsägelsefulla ord.
Vi gör samma saker.
Vi kanske till och med
känner samma känsla.
Ändå kommer din sanning
aldrig att kunna bli min.
Det skrämmer mig ibland.
mamma pappa barn vart tog allt vägen?
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång... Vilket hemskt fenomen.
Det vänder då och då, men inte idag
Det är som om livet aldrig var till för just dig.
Tanken slår dig. Att de här människorna i ditt fantastiskt,
personliga egengjorda liv aldrig var menade för just dig.
Men, så dyker ännu en tanke upp i ditt alldeles egna specialgjorda huvud,
att det också var en del av hela grejen.
Att, du aldrig skulle ge upp ditt helt och hållet egenframkallade mål:
att en dag möta de här fullständigt unika människorna,
som på ett alldeles säreget sätt kunde förstå en minimal del av
din tankefyllda specialgjorda hjärna.
Men, det här är dock bara tankar ifrån min alldelles egna, fantastiska, personliga hjärna som på något vis är sammanlänkad med mitt symboliskt röda hjärta, som i grund och botten faktiskt bara består av ett enda ämne: Julia. Vart har jag tagit vägen? Det finns för mycket av fluffigt ludd, och med tiden som gått har det börjat sticka små, små hål i mitt, ja alldelles egna symboliskt röda hjärta.
Jag
Det känns så långt bort.
Jag vet inte vad det är, men det är inte här i alla fall.
Just nu vill jag sjunga och spela gitarr.
Jag ska bli bra. Uppfylld av musiken tror jag att det kallas?
Lite ord om..
Idag var första dagen i skolan på ungefär en vecka, bloggen. Det var faktiskt ganska trevligt, men trots att jag gjort så mycket bra idag är det något som inte är bra. Jag kan inte förstå vad, för jag har ätit ganska okej ändå. Men självklart ska de här humörsvängningarna inte försvinna. Jag skrämmer mig själv ibland, när jag helt plötsligt bara står och skriker åt mamma. Jag blir arg på mig själv, trots att jag vet varför jag är sån.
Jaja, imorgon är en ny dag och då ska jag ta det lugnt och må bra. Jag hade tänkt skriva lite om två böcker som jag älskar här. Och så blir det en långpromenad. och juste, jag har klipptid kvart över ett med. Glömt inte, Julia! Menmen, härligt att börja med spanska 09:30. Jag kanske till och med hinner med att måla naglarna innan? Usch, nu låter jag som värsta...värsta. Men jag är så stolt över att jag slutat bita. Jag har ju faktiskt nått ett utav alla mina mål jag har klistrat upp på min fina, lila visions-karta. Jag mår bra av den och av att ha mål!
Nu ska jag nog ta och somna, trots att det är otäckt. Jag är ju på nått skruvat sätt alltid väldigt rädd för vad jag ska drömma om just inatt, jag hatar mina drömmar. De är verkliga, och ofta önskar jag att mitt liv var som dom. Ibland blir jag lättad, men samtidigt besviken över att vakna. Mina drömmar brukar vara så mycket mer än mitt liv. Nu ska jag skärpa mig, jag är den enda som kan förändra mitt liv och mig själv. Hihi, det ska jag göra.
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."
eller den här kanske passar in bättre;
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera att det bara finns en människa i världen som jag kan förändra,
mod att förändra denna människa
och förstånd att inse att denna människa är Jag. "
Trots att jag inte tror på Gud, bara något större inom oss, så älskar jag den här bönen. Den säger ju allt, ellerhur?
Nu blev det lite mycket, godnatt. Önska mig lycka till, och att jag klarar mig igenom mina drömmar!
(ps. Ett stort tack till Angelica Nemofisken som hjälpte mig att fixa Spotify,
nu ska jag njuta av härlig musik hela dagarna. Om någon vet någon bra musik som jag skulle älska och aldrig klara mig utan efter de första tonerna, så kan man ju slänga iväg en liten kommentar med ett par förslag. ds.)
a wiseman once said
Jo, juste.. jag ska skriva en smart sak med:
"Religion är för dem som är rädda för helvetet.
Andlighet är för dem som redan varit där."
Isn't that just right?
De som varit där, i helvetet, de vill aldrig nöja sig.
De vill ha mer, de vill känna lycka.
Och är det inte så det ska vara?
Man ska sträva efter att nå sina mål.
Inte nöja sig, eller säga "Det skulle aldrig ändå gå".
Girighet och makt kan aldrig bli lösningen, men om alla har mål som de blir lyckliga utav, då kan det vara lösningen. Lyckliga i själen. Aldrig lyckliga för att belöningssystemet i hjärnan inte fungerar som det ska.
Vi måste ha något som får oss att känna glädje. Och andlighet, är glädje. Tillfredställelse.
Man tror på sig själv, att det finns något i sig själv som är stort och som klarar allt
om man bara låter drömmarna komma.
Nej, nu är det läggdags. Jag ska drömma om mitt liv, hur jag vill ha det.
Godnatt, once again!