jag älskar min tv, min iPod & dessa söndagar då jag inte har ett liv
jag älskar min tv, min iPod & dessa söndagar då jag inte har ett liv
2008-11-23 | 
15:47:27 | 
Maja vill veta hur jag mår, så här kommer det:
Jag mår inte alls känns det som.
Eller så mår jag lite mer dåligt än bra om ni förstår.
Det gör knappt jag.
Jag läser andras bloggar, pratar med folk, lyssnar på gamla låtar, kollar på tv
och tänker att jag hade ett liv som dom en gång i tiden.
Med ett liv menar jag att jag hade vänner som jag var med hela tiden.
Men det har jag aldrig riktigt haft egentligen. För jag tycker ju om att vara själv.
Eller med mamma.
Men jag kunde vara med någon, om jag ville.
Jag ringde Johanna, och inom fem minuter satt vi hemma hos mig
eller hos henne och var allmänt lyckliga.
Nu, kollar jag på tv. Jag älskar att inte tänka på mitt liv,
leva mig in i andras, påhittade, liv om bara så för en timme.
Och när jag ska gå och lägga mig, lyssnar jag på all
den musik som jag lyssnade på för ungefär två år sedan.
Jag vill leva mitt liv genom mina minnen.
Men det fungerar inte, jag somnar aldrig.
Jag tänker så mycket, och det känns som
att om det aldrig blir som innan
kommer det aldrig bli bra.
Eller ; kommer jag aldrig bli nöjd.
Trög, som jag är.
Jag måste sluta tycka synd om mig själv
för att jag inte har det som innan.
Tro det eller ej, men det är bra nu.
Förutom att jag snart inte orkar
att tjata på mig själv om
hur jag någon gång ska bli allt vad
det innebär med perfektion.
Jag orkar inte blogga seriöst.
Jag mår inte alls känns det som.
Eller så mår jag lite mer dåligt än bra om ni förstår.
Det gör knappt jag.
Jag läser andras bloggar, pratar med folk, lyssnar på gamla låtar, kollar på tv
och tänker att jag hade ett liv som dom en gång i tiden.
Med ett liv menar jag att jag hade vänner som jag var med hela tiden.
Men det har jag aldrig riktigt haft egentligen. För jag tycker ju om att vara själv.
Eller med mamma.
Men jag kunde vara med någon, om jag ville.
Jag ringde Johanna, och inom fem minuter satt vi hemma hos mig
eller hos henne och var allmänt lyckliga.
Nu, kollar jag på tv. Jag älskar att inte tänka på mitt liv,
leva mig in i andras, påhittade, liv om bara så för en timme.
Och när jag ska gå och lägga mig, lyssnar jag på all
den musik som jag lyssnade på för ungefär två år sedan.
Jag vill leva mitt liv genom mina minnen.
Men det fungerar inte, jag somnar aldrig.
Jag tänker så mycket, och det känns som
att om det aldrig blir som innan
kommer det aldrig bli bra.
Eller ; kommer jag aldrig bli nöjd.
Trög, som jag är.
Jag måste sluta tycka synd om mig själv
för att jag inte har det som innan.
Tro det eller ej, men det är bra nu.
Förutom att jag snart inte orkar
att tjata på mig själv om
hur jag någon gång ska bli allt vad
det innebär med perfektion.
Jag orkar inte blogga seriöst.
failing tack vare lite julstämning
Okej. Jag har med våld, eller nej, utan våld blivit tvingad
att med en stor inlevelse börja blogga igen.
Jag har för stunden inget bra ämne att skriva om,
så jag skriver väl om ingenting.
Jag kan ju ioförsig berätta om min helg.
Fader, jag har syndat. Och jag ångrar mitt beslut.
Jag tänkte innan: Blir jag lycklig av det här Julia?
Jag struntade i svaret, och jag syndade trots
alla mina invändingar mot mig själv.
Med en stor känsla av förnedring mot människan Julia
slängde jag den tomma plastförpackningen
till pepparkaksdegen.
S L U T .
att med en stor inlevelse börja blogga igen.
Jag har för stunden inget bra ämne att skriva om,
så jag skriver väl om ingenting.
Jag kan ju ioförsig berätta om min helg.
Fader, jag har syndat. Och jag ångrar mitt beslut.
Jag tänkte innan: Blir jag lycklig av det här Julia?
Jag struntade i svaret, och jag syndade trots
alla mina invändingar mot mig själv.
Med en stor känsla av förnedring mot människan Julia
slängde jag den tomma plastförpackningen
till pepparkaksdegen.
S L U T .
ormar
Nu har jag gråtit dom där tårarna jag skrev om.
En stor fet orm, visade sig på tv:rutan
och helt plötsligt flög den mot mig.
Trodde jag.
Jag fick panik.
Ormar har alltid varit något jag aldrig kunnat hantera.
Jag bara ryser nu, när jag skriver ordet orm.
Mitt hjärta slår extra fort nu,
men jag mår bara bättre efter lite panikande.
Jag har ännu inte druckit mitt himla te.
Jag gör det imorgon, eller nästa vecka.
En stor fet orm, visade sig på tv:rutan
och helt plötsligt flög den mot mig.
Trodde jag.
Jag fick panik.
Ormar har alltid varit något jag aldrig kunnat hantera.
Jag bara ryser nu, när jag skriver ordet orm.
Mitt hjärta slår extra fort nu,
men jag mår bara bättre efter lite panikande.
Jag har ännu inte druckit mitt himla te.
Jag gör det imorgon, eller nästa vecka.
allt om ingenting
Jag förstår inte mycket just nu.
Så många personer, som man träffade varje dag innan.
Så många personer har ett helt nytt liv nu.
Jag är en av dom.
Så många personer önskar att tiden kunde dras tillbaka.
Så många personer lever i det som varit.
Jag är en av dom.
Jag vaknade inatt och kom på hur mycket jag saknar mitt liv.
Det liv jag levde innan.
För ungefär två år sedan.
Jag kan inte säga att jag inte har det bra nu.
Det är väldigt bra nu.
Men då, var det bättre. Tror jag.
Eller så kommer jag bara ihåg det som något bra.
Det var nog rätt så dåligt. Kanske.
Jag har tråkigt nu och för första gången på längre..
..känner jag för att gråta. Det lät nog töntigt.
Men jag vill bara gråta lite och må lite dåligt.
För efter det, blir man väl bara gladare?
Allt annat är bättre än att bara gå omkring och inte känna något.
Som jag gör nu.
Så många personer, som man träffade varje dag innan.
Så många personer har ett helt nytt liv nu.
Jag är en av dom.
Så många personer önskar att tiden kunde dras tillbaka.
Så många personer lever i det som varit.
Jag är en av dom.
Jag vaknade inatt och kom på hur mycket jag saknar mitt liv.
Det liv jag levde innan.
För ungefär två år sedan.
Jag kan inte säga att jag inte har det bra nu.
Det är väldigt bra nu.
Men då, var det bättre. Tror jag.
Eller så kommer jag bara ihåg det som något bra.
Det var nog rätt så dåligt. Kanske.
Jag har tråkigt nu och för första gången på längre..
..känner jag för att gråta. Det lät nog töntigt.
Men jag vill bara gråta lite och må lite dåligt.
För efter det, blir man väl bara gladare?
Allt annat är bättre än att bara gå omkring och inte känna något.
Som jag gör nu.
bara av farten, kom jag på att jag kanske borde blogga
Det mesta är bra, när jag tänker efter.
Men mitt rum är fortfarande inte iordning gjort.
Och det är jobbigt.
Det visar ju på hur mycket jag har förändrats.
Nu ska jag sova ett slag och sedan diskutera helgen med Angelica.
Jag kanske borde ta upp det här med te:et.
Ja, det säger vi. Nu går jag upp till köket och gör iordning
en kopp te. Äckligt, men jag ska klara det. Alla andra har ju gjort det.
Jag tycker om min klass, mycket. S p 1 b !
Imorgon är det Öppet Hus gott folk.
Kom, människor, kom.
Om inte för våran samhällslektion så tycker jag ni ska pallra er dit
för esteternas uppträdanden.
Jag lovar, dom är bäst.
Puss.
Men mitt rum är fortfarande inte iordning gjort.
Och det är jobbigt.
Det visar ju på hur mycket jag har förändrats.
Nu ska jag sova ett slag och sedan diskutera helgen med Angelica.
Jag kanske borde ta upp det här med te:et.
Ja, det säger vi. Nu går jag upp till köket och gör iordning
en kopp te. Äckligt, men jag ska klara det. Alla andra har ju gjort det.
Jag tycker om min klass, mycket. S p 1 b !
Imorgon är det Öppet Hus gott folk.
Kom, människor, kom.
Om inte för våran samhällslektion så tycker jag ni ska pallra er dit
för esteternas uppträdanden.
Jag lovar, dom är bäst.
Puss.
Lite fel av mig.
Idag köpte jag ny jacka, igen. Det kändes väldigt bra måste jag medge.
Men nu ska jag ta fram sanningen och ge den till mig själv,
för jag själv har nog inte riktigt förstått än.
Jag gömmer kassar, kvitton och prislappar för mig själv
just när jag köpt kläderna. Jag slänger sen det undangömda lite i taget, för att ingen ska märka.
Men vad är det jag skäms över? Vet jag att jag gör fel?
Jag smyger oftast med kassarna när jag kommer hem, försöker att inte prassla så mycket.
Jag har blivit hyfsat bra på att komma på olika anledningar till att jag varit borta så länge en eftermiddag, efter träningen.
När mörkret lägger sig, smyger sig tankarna på.
Jag ångrar mig. Jag borde inte, jag skulle inte, det är dumt.
Men för att vara lycklig få man tåla lite konsekvenser, eller?
Imorgon ska jag handla en t-shirt och en stickad väst, för att jag vill det.
Och jag bryr mig inte om vad JAG tycker om det.
Jag gick från samma mönster som jag hade med maten, till att istället handla.
Lite fel.
men jag tror jag är lycklig
Men nu ska jag ta fram sanningen och ge den till mig själv,
för jag själv har nog inte riktigt förstått än.
Jag gömmer kassar, kvitton och prislappar för mig själv
just när jag köpt kläderna. Jag slänger sen det undangömda lite i taget, för att ingen ska märka.
Men vad är det jag skäms över? Vet jag att jag gör fel?
Jag smyger oftast med kassarna när jag kommer hem, försöker att inte prassla så mycket.
Jag har blivit hyfsat bra på att komma på olika anledningar till att jag varit borta så länge en eftermiddag, efter träningen.
När mörkret lägger sig, smyger sig tankarna på.
Jag ångrar mig. Jag borde inte, jag skulle inte, det är dumt.
Men för att vara lycklig få man tåla lite konsekvenser, eller?
Imorgon ska jag handla en t-shirt och en stickad väst, för att jag vill det.
Och jag bryr mig inte om vad JAG tycker om det.
Jag gick från samma mönster som jag hade med maten, till att istället handla.
Lite fel.
men jag tror jag är lycklig
Fars dag, idag.
Det är Fars Dag idag. Jag får ont i kroppen av att tänka på hur mycket
den här dagen betyder för många.
Jag är så avundsjuk på alla som sitter ner hela familjen,
umgås och äter lite tårta bara för att det är den här simpla Fars Dag.
Jag skickade ett sms till min pappa idag.
"Grattis på farsdag! :) Kram Julia"
Han ringde mig senare. Men vi nämnde aldrig något om vad det var för dag.
Det räckte nog med känslor för idag.
Han kände det, och jag kände det.
Men han har börjat ringa ofta, och det betyder så mycket.
Jag vet att han försöker.
Till och med när han köper grejer till mig,
försöker jag se det bra i det.
Att han gör det av kärlek.
Det är ju hans sätt att förmedla något.
Och jag vet att det inte finns någon familj som är helt perfekt.
Men perfekt för mig innebär att man äter tillsammans
och sitter ner en stund för att umgås.
Visst gör ni det? Eller har jag bara inbillat mig att hela Sverige gör det?
den här dagen betyder för många.
Jag är så avundsjuk på alla som sitter ner hela familjen,
umgås och äter lite tårta bara för att det är den här simpla Fars Dag.
Jag skickade ett sms till min pappa idag.
"Grattis på farsdag! :) Kram Julia"
Han ringde mig senare. Men vi nämnde aldrig något om vad det var för dag.
Det räckte nog med känslor för idag.
Han kände det, och jag kände det.
Men han har börjat ringa ofta, och det betyder så mycket.
Jag vet att han försöker.
Till och med när han köper grejer till mig,
försöker jag se det bra i det.
Att han gör det av kärlek.
Det är ju hans sätt att förmedla något.
Och jag vet att det inte finns någon familj som är helt perfekt.
Men perfekt för mig innebär att man äter tillsammans
och sitter ner en stund för att umgås.
Visst gör ni det? Eller har jag bara inbillat mig att hela Sverige gör det?
ner med tiden - julia
Ja, saker och ting förändras.
Med tiden och med oss själva.
Jag skulle vilja leva med vetskapen om att jag har all tid i världen..
eller nej, jag skulle vilja leva utan vetskapen om tid.
För det första, skulle man spara tid. Förlåt, låt oss kalla det X.
Vi skulle spara X alla gånger vi inte skulle säga:
"Jag har inte X, jag har så mycket att göra just nu"
Vi skulle aldrig mer säga de äckliga orden som hindrar oss från att må bra.
Förstå du hur mycket vi skulle leva? Vi skulle leva ända ut i tårna och vi skulle
känna det genom hela kroppen.
Jag tror att vi skulle, förutom att tänka på hur alla andra ser oss,
hinna med att tänka på vad faktiskt vi själva känner.
Nu, har jag inte X för det här mer. Jag måste..
..göra många saker.
Jag vet inte varför, men det bara är så.
Om jag inte gjorde de här sakerna..
-skulle jag inte dö
-jorden skulle inte gå under
-någon i min närhet skulle inte råka ut för en olycka
-vårt hus skulle inte sprängas i tusen bitar
..men det är saker jag måste göra för väldigt många anledningar som jag inte kommer på.
Med tiden och med oss själva.
Jag skulle vilja leva med vetskapen om att jag har all tid i världen..
eller nej, jag skulle vilja leva utan vetskapen om tid.
För det första, skulle man spara tid. Förlåt, låt oss kalla det X.
Vi skulle spara X alla gånger vi inte skulle säga:
"Jag har inte X, jag har så mycket att göra just nu"
Vi skulle aldrig mer säga de äckliga orden som hindrar oss från att må bra.
Förstå du hur mycket vi skulle leva? Vi skulle leva ända ut i tårna och vi skulle
känna det genom hela kroppen.
Jag tror att vi skulle, förutom att tänka på hur alla andra ser oss,
hinna med att tänka på vad faktiskt vi själva känner.
Nu, har jag inte X för det här mer. Jag måste..
..göra många saker.
Jag vet inte varför, men det bara är så.
Om jag inte gjorde de här sakerna..
-skulle jag inte dö
-jorden skulle inte gå under
-någon i min närhet skulle inte råka ut för en olycka
-vårt hus skulle inte sprängas i tusen bitar
..men det är saker jag måste göra för väldigt många anledningar som jag inte kommer på.
this is for you, maja.. eller bara för mig
Dagen har anlänt, gott folk. Dagen som jag fruktade så oerhört, har sakta smygit sig in i mitt liv. Jag har redan efter en vecka i vår nya bostad (som skulle ge oss lycka, ett nytt liv och nya vanor) insett min lögner. Ja, sanningen kommer ikapp fortare än man anar. Och nu sitter jag här och funderar lite smått över hur jag ska göra för att slippa den här känslan av att ha misslyckats. Igen. Jag ville flytta. Vi flyttade. Men har mitt liv fått en helt ny vädning? Har mitt liv plötsligt blivit mycket bättre? Nej. Inte just nu.
Varför vill vi fly?
Jag kommer ihåg förra gången vi flyttade. Det var jag den gången också som tjatade på mamma om att vi skulle ha det så mycket bättre någon annanstans. Då upptäckte jag mitt misstag redan samma dag som vi flyttade. Det huset vi flyttade från då, har jag aldrig kunnat släppa. Det huset är den del av mig och minnena jag har därifrån är så äkta och så starka. Ändå bodde vi bara där i ett år och fyra månader.
Huset vi flyttade från nu har jag inga som helst känslor för. Jag hatade det, bara för dess existens. För om det inte hade funnits, så hade vi fortfarande bott i vårt lilla mysiga hus som pappa köpte åt oss vid skilsmässan.
Men om jag ska se det positiva med det hela, så.. Det är lite lyckligare, lite enklare och lite mer organiserat. Men jag ljög fortfarande för mig själv (finns att läsa längre ner i bloggen). Jag ljög om att allt skulle bli bra om man bara lämnade allt dåligt bakom sig. Man kan inte fly från sig själv. Nu tänker ni att jag har lärt mig av min läxa, men det har jag inte. Nästa gång vi eller jag flyttar, kommer det ännu en gång vara på grund av ett behov av förändring och ett oändligt sökande efter en annan lycka.
Idag är det söndag, på söndagar tänker Julia för mycket.
Varför vill vi fly?
Jag kommer ihåg förra gången vi flyttade. Det var jag den gången också som tjatade på mamma om att vi skulle ha det så mycket bättre någon annanstans. Då upptäckte jag mitt misstag redan samma dag som vi flyttade. Det huset vi flyttade från då, har jag aldrig kunnat släppa. Det huset är den del av mig och minnena jag har därifrån är så äkta och så starka. Ändå bodde vi bara där i ett år och fyra månader.
Huset vi flyttade från nu har jag inga som helst känslor för. Jag hatade det, bara för dess existens. För om det inte hade funnits, så hade vi fortfarande bott i vårt lilla mysiga hus som pappa köpte åt oss vid skilsmässan.
Men om jag ska se det positiva med det hela, så.. Det är lite lyckligare, lite enklare och lite mer organiserat. Men jag ljög fortfarande för mig själv (finns att läsa längre ner i bloggen). Jag ljög om att allt skulle bli bra om man bara lämnade allt dåligt bakom sig. Man kan inte fly från sig själv. Nu tänker ni att jag har lärt mig av min läxa, men det har jag inte. Nästa gång vi eller jag flyttar, kommer det ännu en gång vara på grund av ett behov av förändring och ett oändligt sökande efter en annan lycka.