att föra någon annans krig


Tisdag

Ojojoj, nu har jag inte skrivit på 6 dagar. Jag kanske ha ett liv trots allt? Eh, ja, bara kanske. Hela helgen har spenderats ute i Österbymo och med mycket repning av Cabarét. Det är riktigt horigt och riktigt bra vill jag lova.
Boka biljetter här... och gör det NU! http://www.ydreriskteater.se/cabaret/boka_biljetter.html

I söndags var jag så slut att jag i princip började lipa för allting när jag kom hem 21:00.Att tänka på min födelsedag dagen därpå fanns inte. Usch. Och det gjorde jag nog rätt i. Dagen blev inte som jag ville. Men det blir den aldrig. Jag grät ut för första gången på länge och det var nog behövligt. Det hela slutade med att jag och mamma låg i hennes säng till klockan 02:00 och pratade.

Och nu, efter en dag fylld med underbar planering av maten, lite kikande på vårt (kanske) blivande hus, träning och Desperate Housewives står jag här framför datorn och skriver lite bara för att, innan LOST börjar.

I övermorgon åker vi som sagt till Gotland och blir en aning klokare. Imorgon ska jag sjunga på en liten konsert. Och nu ska jag måla mina naglar svarta. Det är finfult.

Pusshej!

Juste, jag fick en systemkamera av min fader på min 17-årsdag. Än har jag inte lagt in bilderna, men dom kommer. Först måste Vilma lära mig om allt jag behöver veta.

Idag är det onsdag..

...och jag skulle egentligen jobbat. Men jag är fortfarande sådär konstig i huvudet som jag var igår. Så nu sitter jag här och spelar gitarr när jag egentligen borde plugga Andra Världskriget. Tuff jag är va?

Jag saknar mina vänner. Men när dom kommer hit åker jag bort.
It's all about timing, friends, it''s all about timing.

Jag mår inte så bra och jag vet knappt varför. Jag var ju till och med ute och sprang imorse innan skolan, borde jag inte vara glad för det? Jo, det borde jag, men är jag det? Nej. Jag vill bara stå på ett fett berg och skrika allt jag orkar. Någon som vill skrika med mig?

Jag tror fortfarande att jag ska bli lycklig när jag får något nytt. Som imorgon, då ska jag och min pappa till Jönköping stad för att kolla ut en födelsedagspresent till mig. De andra åren har jag fått; cykel, fyrhjuling, kanot, studsmatta, moped, mobiler, digitalkamera, laptop, högtalare, iPod.....så vad ska denna gången ännu en gång göra mig besviken när jag inte blir så lycklig som jag trodde att jag skulle bli? Jo, en till kamera. En systemkamera.


För stunden antar jag att man blir mindre ensam.


På tal om ensam....Det är ensamt att jag är den enda jag vet om som har "problem" med mat. Och på tal om detta så ringde Bitten idag (hon som har diagnostiserat mig) och frågade hur det gick. Jag svarade: Njaa...  Visste inte vad jag skulle säga. Hon föreslog i alla fall att strunta i mellanmålen, eller istället för dem äta lite kallpressat coccosfett och varmt vatten. Inte särskilt gott, men om jag någon gång ska må någorlunda bra ås är det nog värt det.

Nej, nu blir jag arg och ledsen för att jag precis fick växtvärk i vänstra benet. Fan. Jag växer inte ens längre.

Hejdå. Nu går jag och inte pluggar.


Utkast: Oj, jag ...

Oj, jag har en blogg. Tur att man har vänner som kan påminna mig om det då och då.

Allt är inte riktigt bra just nu. Just när jag börjat komma in på rätt spår, får jag för mig om det är helt fel väg att ta. Men jag börjar om igen....eller nej, det låter som om jag har misslyckats. Det har jag inte, bara råkat ut för ett smärre bakslag. Jag fortsätter mitt liv och tar in på en annan väg.

"Om man tänker som man alltid tänkt, kommer man göra som man alltid gjort och då blir det som det alltid blivit."

Just nu sitter jag här i mitt urgulliga rum med en huvudvärk som jag inte kan säga att jag tycker om så jättemycket. Det var denna huvudvärk som hindrade mig från att hoppa över dagens boxning som jag längtat så mycket efter. Plus att de två senaste timmarna har jag tänkt att "nu börjar jag plugga". Det blev förstås inte av och nu är klockan snart nio, vilket betyder Desperate Housewives.

Om 1...2...3...4...5...6 dagar fyller jag 17 år, 17 år i staden där jag växta upp och så. Märker du hur fort det går? Jodå, sjutton år. Och det är inget speciellt med det. Förutom att Matte nationella infinner sig samma dag. No so buen!

Och om 1...2...3...4...5...6...7...8 dagar åker jag, mamma, hennes pojkvän, min syster + bebis Wide och lillebror Filip till Gotland. Vi ska på det årliga AA-konventet. Och vad är det? Jo, det är stället där alla f.d alkoholister, beroendepersoner, anhöriga o.sv. träffas och har det riktigt bra tillsammans. Det blir en helg fylld med möten med olika teman, lite promenader längs stranden, goda middagar och mycket nya tankar. Det ser jag fram emot!

Men innan allt detta ska jag kunna spela "Shoreline" på gitarren helt felfritt. Jag är på god väg ska ni veta. Jag älskar att jag tar mig tid till musiken nu för tiden! Bra gjort, Julia.

Nu ska jag hitta något gott att äta och sen bänka mig framför TV'n. 

 gnnn

....men först en bild på de två personer jag älskar mest av allt i hela världen.
Mamma och lillebror!

HEJ JULIA!

Jag dog ett tag, men nu lever jag lite igen. Det finns mycket jag måste skriva nu, som föralltid ska dokumenteras.
Typ att...

  • ...Lisa, Victoria, Anna & jag roadtrippade till Stockholm...IDOL!
  • ...jag har börjat läsa böcker igen, mmmm!
  • ...jag har haft assnyggt hår en hel dag!
  • ...jag skiter i hur fet jag ser ut. Det är ashärligt !
  • ....det är vår, och då blir alla så sjukt jävla äckligt lyckliga.
  • ...jag är en av de personerna.
  • ...det finns asmycket som jag inte kommer på nu, för det här var inte ens menat att bli ett inlägg. Men nu blev det det och det är ju bra.

Idag är dagen efter sista april, alltså dagen efter Valborgsmässoafton. En härlig kväll igår, men nu ser jag bara fram emot en mysig hemmakväll med "Så ska det låta " och lite grillat. Men innan det ska alla familjer som jag på nåt sätt är kopplad till fira min brors 23-årsdag. Och kanske en fika på stan med Hanna, mysigt.

Mmmm, pusss!