att föra någon annans krig


en bra människa

min vän maja är så snäll, för hon håller med mig.
även fast hon inte menar det, så är det bra att ha en vän.
som hatar mig när jag är mig själv.
eller, ja.
ungefär.

?!

Hej alla barn.

Jag är lite smått lycklig, kanske lättad. Vem vet?
Mamma och pappa tycker att jag ska åka till USA efter tvåan istället.
Vad vill jag?
Jo, det önskar jag att någon kunde berätta för mig.
Jag som ville detta så mycket.
Kanske jag borde vänta.
Det är så mycket som händer här hemma nu.
Men, nej, jag vet inte alls.
Första delbetalningen är redan gjord,
och sökandet efter värdfamilj har redan börjat.
Berätta, någon!
Berätta vad det är jag vill.
Jag tror att jag tror jag vill något, bara för att jag vill vilja det. Okej?




Jag har varit nyttig i ett dygn nu. Och Lisa, du svek.
Nyttigheter gör mg lycklig.


"Lycka: ett sinnestillstånd som ger människan lust att leva frivilligt."


Nu är det natt

Helt plötsligt såhär en tisdagsnatt, när jag precis kommit hem från min dagliga (nattliga?) promenad, kom jag att tänka på att snart åker jag till USA och stannar där ett år. Och för första gången på länge, sen jag bestämde mig, blev jag glad av att tänka på det. Jag lämnar mitt liv här, men jag är ganska säker på att mitt liv till slut kommer finnas där borta med. Nu ska jag se till att leva idag, inte igår eller imorgon. Svårt för mig som hela tiden lever på allt annat än nuet.

Jag kommer sakna er. (Jag kommer sakna det mesta och de flesta.)
Det känns redan som att jag saknar alla, men så förstås.. jag har ju inte börjat med att leva i mindfullness (lever i nuet och använder alla sina sinnen). Jag börjar imorgon.. efter min sovmorgon, samhällsprovet och engelskan.

Puss!

Monday får mig att tänka på röda apor.

Hej på dig.
 HIHIHIHIH

Jag har nu fattat beslutet att skriva ett sånt där "det-här-har-jag-gjort.idag"inlägg, för att jag känner för det.
Så, idag vaknade jag när klockan slog 06:00. Tro inte att jag vaknade sådär mirakaulöst perfekt, nej, jag vaknade av den otroligt irriterande väckarklockan som ringde från mobilen. Jag tillät mig att ligga kvar två och en halv minut innan jag var tvungen att gå upp.  För en gångs skull åt jag lite müsli och fill innan jag duschade, istället för efteråt. Och sen..
eh, jag orkar inte.

Jag gick till skolan och påmindes från igår hur underbart det är att vara ute och gå. Så, jag tänkte ta en promenad ikväll med. Men det är en sak jag har funderat lite på. Om jag börjar gå runt klockan tio så missar jag ju inte min värdefulla tid som vaken. Då kan man säga att jag slösar min sömntid. Det är något bättre tycker jag. Så mycket att göra, i mitt lilla stressdominerade liv.

Jajo, på tal om eller va? Nu ska vi se, första lektionen var historia och med tanke på vår nästa stora fördjupning så var det inte allt för mycket att göra. Det fanns i och för sig en hel del att ta reda på, men har jag orken? Ack nej.

Efter historian blev det samhällskunskap, matte och ett lång hål som jag spenderade med Maja, några BF:are och senare också Bea och Johanna. Spanskan som skulle börja 14:10 försvann och jag tränade på gymmet. Det jag älskar mest av allt. Jag sprang och kände hur lyckan blev det enda jag visste om.

Nu har jag precis varit hemma hos Ludvig och Matilda med pappa. Vad jag egentligen skulle göra nu är att sitta på V.I.P läktaren i Kinnarps arena i Jönköping och titta på matchen mellan Linköping och Hv med pappa och bror Ludvig. Men pappa hade tydligen gett bort de biljetterna till hans kompis, för ett par månader sen. Lyckat ! Jag hade ju sett fram emot  det här hela helgen, och nu har min vecka blivit tre steg sämre.

Men, nu ska jag nog intressera mig lite mer i mammas, Magnus, Mattias och Filips diskussion om fängelser och straff i alla länder vi har här i världen.

HÄJDOO !

hej, antar jag.

Jag behöver inte en till grej som gör mig mer stressad.
Men bloggen känns som ett tvång när det borde vara en avkoppling att bara sätta sig ner och skriva lite.
Det är så mycket, men ändå ingenting.

Jag är rädd för vad jag har börjat tänka och fundera på.
NEJ, jag tänker inte skriva här vad jag har kommit fram till.
För jag vet inte än om jag riktigt förstår vad det innebär själv.
Jag vill så gärna berätta för mamma, för hon om någon skulle förstå.
När hon berättar om sitt liv, känns det som att hon läser mina tankar.
"Exakt så känner jag och exakt så gör jag "

Jag har börjat bli rädd för mig själv.
För nu, när jag har insett hur jag är,
kan jag inget annat än att strunta i det.
Jag bryr mig inte, på grund av att jag inte har orken.
-Vad gör det, vi ska ju ändå dö?
Vem har jag blivit?

Jag önskar så oerhört mycket att jag trodde på en gud eller vad som helst egentligen.
Ingen människa kan leva utan hoppet och tron på något som vi inte riktigt vet vad det är.
Jag vill tro, men jag gör det inte.
Jag vill tro, för att slippa de här stunderna av oro.
 
VAD HÄNDER SEN? NÄR DÖR JAG? HUR DÖR JAG? NÄR DÖR MIN MAMMA? HUR KLARAR MAN ATT VÄNTA PÅ DÖDEN I ETT HELT LIV? OM JAG GÖR DET HÄR, DÖR JAG TIDIGARE DÅ? OM JAG INTE HADE FUNNITS, HADE JAG VARIT NÅGON ANNAN DÅ? HADE JAG KUNNAT TÄNKA DÅ? ELLER VISSTE INTE MIN ANDRA MÄNNISKA OM VEM JAG VAR? HAR JAG EN SÅDAN "MÄNNISKA", SOM SKULLE FÖDAS MEN SOM BLEV MIG ISTÄLLET? OM JAG DÖR, VILKA BRYR SIG? NÄR JAG DÖR, VAD SKA HÄNDA MED MAMMA? ELLER DÖR HON INNAN MIG? DÖR JAG IMORGON?  VAD VILL JAG MED MITT LIV? KAN JAG BLI VAD SOM HELST? VAD ÄR VIKTIGAST, ATT HITTA MIG SJÄLV ÖCH FÖRSTÅ MIG SJÄLV  ELLER ATT LEVA SOM DEN JULIA ALLA TROR ATTT JAG ÄR OCH STRUNTA I KÄNSLOR?ÄR DET SANT, SOM MIN MAMMA SÄGER, ATT MENINGEN MED LIVET ÄR ATT HITTA SIG SJÄLV OCH FÖRSONA SIG MED TANKEN AV ATT VI EN DAG SKA DÖ, MEN SAMTIDIGT VÅGA TRO PÅ NÅGOT OKÄNT?


Jag vill så mycket, men jag gör ingenting.
Jag har till och med börjat dricka mjölk.
Och för mig, var det som om en bägare fylld med vatten till slut rann över, det blev för mycket.
Det var det sista jag kunde kontrollera.
Jag kan inte sluta handla.
Jag har aldrig köpt bara ett tuggummipaket. Alltid två.
I torsdags, hittade jag ett par öronhängen i en affär.
Men det räckte inte på långa vägar.
Det slutade med att jag köpte fyra par och en t-shirt.
Lyckan varar lite längre då.

Nu ska jag sova, imorgon är det min tv-dag.
Då ska jag inte tänka på mitt liv, för söndagar är de dagar då mitt liv inte existerar.
Godnatt, det får vi se om det blir.