Man lär sig tidigt. Värderingar och personliga egenskaper är "klara" vid tre års ålder. Jag har lärt (Läs inte: jag skyller på min familj för allt dåligt i mitt liv) mig hemifrån att man snackar skit om alla. Ja, om familjens alla medlemmar. Det är det vi gör här hemma. Vad jag menar med hemma har jag ingen aning om. Och inte heller vilka som tillhör min familj. Men det viktigaste är väl ändå att jag är jag? Och att jag är nöjd med det? Det svåra är då att komma till den punkten då man kan säga: "Jag är Julia", inte "Jag heter Julia".

Och det näst viktigaste är väl då att veta, att alla kan förändras. Många påstår att en del personer alltid har varit på ett visst sätt, och menar då att de alltid också kommer förbli så. Hur fel är inte det?

Alla kan förändras. Men ingen människa förutom DU själv kan åstadkomma en förbättring när det gäller dig själv. Det finns de som kommer med påståenden som: "Bara jag blir smal blir allt bra" "Bara någon tycker om mig blir allt bra" "Bara jag har en flickvän eller pojkvän blir allt bra". Jag, du och de flesta jag känner förlitar sig någon gång på att någon annan ska förändra ditt liv och göra det fullkomligt perfekt. Surprise! Det kommer aldrig hända. Det är du som har makten, men många gånger vill man hellre skylla på något eller någon för att slippa komma till insikten att det faktiskt är en själv som måste förändra sitt beteende, tankemönster eller vad det nu kan vara.

Eftersom min mamma är en gammal stammis på AA, får jag mycket visdom av 12-stegsprogrammets hjälplinjer. För er som inte vet vad AA och tolvstegsprogrammet går ut på kan jag enkelt beskriva det som: riktlinjer mot inre frid och balans. Just AA står för Anonyma Alkoholister, vilket kan verka nedlåtande för vissa. Men jag, jag älskar allt som har med detta att göra! För att följa den röda tråden har jag ett par smarta ord för alla dem som vill men inte tror att man kan förändras.

"Om DU tänker som du alltid tänkt, kommer DU göra som DU alltid gjort.
Och då kommer det bli som det alltid blivit."

Och dessa...

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera att det bara finns en människa i världen som jag kan förändra, mod att förändra denna människa, och förstånd att inse att denna människa är Jag."

Man får tolka det här hur man vill, jag tänker inte Gud som en gubbe i skägg som sittandes filosoferande på nåt moln. Jag tycker inte ens om att säga Gud. Högre makt, Andlighet brukar jag kalla det. Och den här Högre makten finns i oss, för vi har ju makten att göra precis vad vi vill med vårat liv, och BARA vårat egna liv.

Och hur logiskt är inte detta? Det viktigaste, tror jag, är att faktiskt veta hur allt hänger ihop, att vara medveten om sina tankemönster så  att man en dag faktiskt kan börja jobba med sig själv och förändra livet. Man märker ganska snart att när en liten del ändras, finns det så många olika sidor av livet som påverkas.

Själv ska jag erövra världen. Men innan dess ska jag förstå och bearbeta varför jag har ett sånt agg mot min mamma.