Det vänder då och då, men inte idag
Det är som om livet aldrig var till för just dig.
Tanken slår dig. Att de här människorna i ditt fantastiskt,
personliga egengjorda liv aldrig var menade för just dig.
Men, så dyker ännu en tanke upp i ditt alldeles egna specialgjorda huvud,
att det också var en del av hela grejen.
Att, du aldrig skulle ge upp ditt helt och hållet egenframkallade mål:
att en dag möta de här fullständigt unika människorna,
som på ett alldeles säreget sätt kunde förstå en minimal del av
din tankefyllda specialgjorda hjärna.
Men, det här är dock bara tankar ifrån min alldelles egna, fantastiska, personliga hjärna som på något vis är sammanlänkad med mitt symboliskt röda hjärta, som i grund och botten faktiskt bara består av ett enda ämne: Julia. Vart har jag tagit vägen? Det finns för mycket av fluffigt ludd, och med tiden som gått har det börjat sticka små, små hål i mitt, ja alldelles egna symboliskt röda hjärta.