Idag är det onsdag..
...och jag skulle egentligen jobbat. Men jag är fortfarande sådär konstig i huvudet som jag var igår. Så nu sitter jag här och spelar gitarr när jag egentligen borde plugga Andra Världskriget. Tuff jag är va?
Jag saknar mina vänner. Men när dom kommer hit åker jag bort.
It's all about timing, friends, it''s all about timing.
Jag mår inte så bra och jag vet knappt varför. Jag var ju till och med ute och sprang imorse innan skolan, borde jag inte vara glad för det? Jo, det borde jag, men är jag det? Nej. Jag vill bara stå på ett fett berg och skrika allt jag orkar. Någon som vill skrika med mig?
Jag tror fortfarande att jag ska bli lycklig när jag får något nytt. Som imorgon, då ska jag och min pappa till Jönköping stad för att kolla ut en födelsedagspresent till mig. De andra åren har jag fått; cykel, fyrhjuling, kanot, studsmatta, moped, mobiler, digitalkamera, laptop, högtalare, iPod.....så vad ska denna gången ännu en gång göra mig besviken när jag inte blir så lycklig som jag trodde att jag skulle bli? Jo, en till kamera. En systemkamera.
För stunden antar jag att man blir mindre ensam.
På tal om ensam....Det är ensamt att jag är den enda jag vet om som har "problem" med mat. Och på tal om detta så ringde Bitten idag (hon som har diagnostiserat mig) och frågade hur det gick. Jag svarade: Njaa... Visste inte vad jag skulle säga. Hon föreslog i alla fall att strunta i mellanmålen, eller istället för dem äta lite kallpressat coccosfett och varmt vatten. Inte särskilt gott, men om jag någon gång ska må någorlunda bra ås är det nog värt det.
Nej, nu blir jag arg och ledsen för att jag precis fick växtvärk i vänstra benet. Fan. Jag växer inte ens längre.
Hejdå. Nu går jag och inte pluggar.
jag vill skrika med dig, när som helst var som helst, jag vet Julia vi letar upp ett berg och skriker som bara den ;)