Utkast: Oj, jag ...
Oj, jag har en blogg. Tur att man har vänner som kan påminna mig om det då och då.
Allt är inte riktigt bra just nu. Just när jag börjat komma in på rätt spår, får jag för mig om det är helt fel väg att ta. Men jag börjar om igen....eller nej, det låter som om jag har misslyckats. Det har jag inte, bara råkat ut för ett smärre bakslag. Jag fortsätter mitt liv och tar in på en annan väg.
"Om man tänker som man alltid tänkt, kommer man göra som man alltid gjort och då blir det som det alltid blivit."
Just nu sitter jag här i mitt urgulliga rum med en huvudvärk som jag inte kan säga att jag tycker om så jättemycket. Det var denna huvudvärk som hindrade mig från att hoppa över dagens boxning som jag längtat så mycket efter. Plus att de två senaste timmarna har jag tänkt att "nu börjar jag plugga". Det blev förstås inte av och nu är klockan snart nio, vilket betyder Desperate Housewives.
Om 1...2...3...4...5...6 dagar fyller jag 17 år, 17 år i staden där jag växta upp och så. Märker du hur fort det går? Jodå, sjutton år. Och det är inget speciellt med det. Förutom att Matte nationella infinner sig samma dag. No so buen!
Och om 1...2...3...4...5...6...7...8 dagar åker jag, mamma, hennes pojkvän, min syster + bebis Wide och lillebror Filip till Gotland. Vi ska på det årliga AA-konventet. Och vad är det? Jo, det är stället där alla f.d alkoholister, beroendepersoner, anhöriga o.sv. träffas och har det riktigt bra tillsammans. Det blir en helg fylld med möten med olika teman, lite promenader längs stranden, goda middagar och mycket nya tankar. Det ser jag fram emot!
Men innan allt detta ska jag kunna spela "Shoreline" på gitarren helt felfritt. Jag är på god väg ska ni veta. Jag älskar att jag tar mig tid till musiken nu för tiden! Bra gjort, Julia.
Nu ska jag hitta något gott att äta och sen bänka mig framför TV'n.
....men först en bild på de två personer jag älskar mest av allt i hela världen.
Mamma och lillebror!
Allt är inte riktigt bra just nu. Just när jag börjat komma in på rätt spår, får jag för mig om det är helt fel väg att ta. Men jag börjar om igen....eller nej, det låter som om jag har misslyckats. Det har jag inte, bara råkat ut för ett smärre bakslag. Jag fortsätter mitt liv och tar in på en annan väg.
"Om man tänker som man alltid tänkt, kommer man göra som man alltid gjort och då blir det som det alltid blivit."
Just nu sitter jag här i mitt urgulliga rum med en huvudvärk som jag inte kan säga att jag tycker om så jättemycket. Det var denna huvudvärk som hindrade mig från att hoppa över dagens boxning som jag längtat så mycket efter. Plus att de två senaste timmarna har jag tänkt att "nu börjar jag plugga". Det blev förstås inte av och nu är klockan snart nio, vilket betyder Desperate Housewives.
Om 1...2...3...4...5...6 dagar fyller jag 17 år, 17 år i staden där jag växta upp och så. Märker du hur fort det går? Jodå, sjutton år. Och det är inget speciellt med det. Förutom att Matte nationella infinner sig samma dag. No so buen!
Och om 1...2...3...4...5...6...7...8 dagar åker jag, mamma, hennes pojkvän, min syster + bebis Wide och lillebror Filip till Gotland. Vi ska på det årliga AA-konventet. Och vad är det? Jo, det är stället där alla f.d alkoholister, beroendepersoner, anhöriga o.sv. träffas och har det riktigt bra tillsammans. Det blir en helg fylld med möten med olika teman, lite promenader längs stranden, goda middagar och mycket nya tankar. Det ser jag fram emot!
Men innan allt detta ska jag kunna spela "Shoreline" på gitarren helt felfritt. Jag är på god väg ska ni veta. Jag älskar att jag tar mig tid till musiken nu för tiden! Bra gjort, Julia.
Nu ska jag hitta något gott att äta och sen bänka mig framför TV'n.
....men först en bild på de två personer jag älskar mest av allt i hela världen.
Mamma och lillebror!
Trackback