jag älskar min tv, min iPod & dessa söndagar då jag inte har ett liv
Maja vill veta hur jag mår, så här kommer det:
Jag mår inte alls känns det som.
Eller så mår jag lite mer dåligt än bra om ni förstår.
Det gör knappt jag.
Jag läser andras bloggar, pratar med folk, lyssnar på gamla låtar, kollar på tv
och tänker att jag hade ett liv som dom en gång i tiden.
Med ett liv menar jag att jag hade vänner som jag var med hela tiden.
Men det har jag aldrig riktigt haft egentligen. För jag tycker ju om att vara själv.
Eller med mamma.
Men jag kunde vara med någon, om jag ville.
Jag ringde Johanna, och inom fem minuter satt vi hemma hos mig
eller hos henne och var allmänt lyckliga.
Nu, kollar jag på tv. Jag älskar att inte tänka på mitt liv,
leva mig in i andras, påhittade, liv om bara så för en timme.
Och när jag ska gå och lägga mig, lyssnar jag på all
den musik som jag lyssnade på för ungefär två år sedan.
Jag vill leva mitt liv genom mina minnen.
Men det fungerar inte, jag somnar aldrig.
Jag tänker så mycket, och det känns som
att om det aldrig blir som innan
kommer det aldrig bli bra.
Eller ; kommer jag aldrig bli nöjd.
Trög, som jag är.
Jag måste sluta tycka synd om mig själv
för att jag inte har det som innan.
Tro det eller ej, men det är bra nu.
Förutom att jag snart inte orkar
att tjata på mig själv om
hur jag någon gång ska bli allt vad
det innebär med perfektion.
Jag orkar inte blogga seriöst.
Jag mår inte alls känns det som.
Eller så mår jag lite mer dåligt än bra om ni förstår.
Det gör knappt jag.
Jag läser andras bloggar, pratar med folk, lyssnar på gamla låtar, kollar på tv
och tänker att jag hade ett liv som dom en gång i tiden.
Med ett liv menar jag att jag hade vänner som jag var med hela tiden.
Men det har jag aldrig riktigt haft egentligen. För jag tycker ju om att vara själv.
Eller med mamma.
Men jag kunde vara med någon, om jag ville.
Jag ringde Johanna, och inom fem minuter satt vi hemma hos mig
eller hos henne och var allmänt lyckliga.
Nu, kollar jag på tv. Jag älskar att inte tänka på mitt liv,
leva mig in i andras, påhittade, liv om bara så för en timme.
Och när jag ska gå och lägga mig, lyssnar jag på all
den musik som jag lyssnade på för ungefär två år sedan.
Jag vill leva mitt liv genom mina minnen.
Men det fungerar inte, jag somnar aldrig.
Jag tänker så mycket, och det känns som
att om det aldrig blir som innan
kommer det aldrig bli bra.
Eller ; kommer jag aldrig bli nöjd.
Trög, som jag är.
Jag måste sluta tycka synd om mig själv
för att jag inte har det som innan.
Tro det eller ej, men det är bra nu.
Förutom att jag snart inte orkar
att tjata på mig själv om
hur jag någon gång ska bli allt vad
det innebär med perfektion.
Jag orkar inte blogga seriöst.
maja
jag är ledsen idag, det luktar kattbajs i mitt hus och du är bra
Allt förändras ju, ibland till det bra, ibland till det dåliga. Men jag tror båda väger jämt, så det blir liksom.. bra någon gång. Förstår du vad jag menar? Vet liksom inte hur jag ska formulera mig riktigt. Men det ordnar sig. Det vet jag!
jag gillar din "oseriösa" bloggning, som förövrigt är bland det bästa jag läst! Du är bra! :)
jag gillar din "oseriösa" bloggning, som förövrigt är bland det bästa jag läst! Du är bra! :)
jag saknar din blogg, jag blev nästan lycklig när jag läste
Trackback