this is for you, maja.. eller bara för mig
Dagen har anlänt, gott folk. Dagen som jag fruktade så oerhört, har sakta smygit sig in i mitt liv. Jag har redan efter en vecka i vår nya bostad (som skulle ge oss lycka, ett nytt liv och nya vanor) insett min lögner. Ja, sanningen kommer ikapp fortare än man anar. Och nu sitter jag här och funderar lite smått över hur jag ska göra för att slippa den här känslan av att ha misslyckats. Igen. Jag ville flytta. Vi flyttade. Men har mitt liv fått en helt ny vädning? Har mitt liv plötsligt blivit mycket bättre? Nej. Inte just nu.
Varför vill vi fly?
Jag kommer ihåg förra gången vi flyttade. Det var jag den gången också som tjatade på mamma om att vi skulle ha det så mycket bättre någon annanstans. Då upptäckte jag mitt misstag redan samma dag som vi flyttade. Det huset vi flyttade från då, har jag aldrig kunnat släppa. Det huset är den del av mig och minnena jag har därifrån är så äkta och så starka. Ändå bodde vi bara där i ett år och fyra månader.
Huset vi flyttade från nu har jag inga som helst känslor för. Jag hatade det, bara för dess existens. För om det inte hade funnits, så hade vi fortfarande bott i vårt lilla mysiga hus som pappa köpte åt oss vid skilsmässan.
Men om jag ska se det positiva med det hela, så.. Det är lite lyckligare, lite enklare och lite mer organiserat. Men jag ljög fortfarande för mig själv (finns att läsa längre ner i bloggen). Jag ljög om att allt skulle bli bra om man bara lämnade allt dåligt bakom sig. Man kan inte fly från sig själv. Nu tänker ni att jag har lärt mig av min läxa, men det har jag inte. Nästa gång vi eller jag flyttar, kommer det ännu en gång vara på grund av ett behov av förändring och ett oändligt sökande efter en annan lycka.
Idag är det söndag, på söndagar tänker Julia för mycket.
Varför vill vi fly?
Jag kommer ihåg förra gången vi flyttade. Det var jag den gången också som tjatade på mamma om att vi skulle ha det så mycket bättre någon annanstans. Då upptäckte jag mitt misstag redan samma dag som vi flyttade. Det huset vi flyttade från då, har jag aldrig kunnat släppa. Det huset är den del av mig och minnena jag har därifrån är så äkta och så starka. Ändå bodde vi bara där i ett år och fyra månader.
Huset vi flyttade från nu har jag inga som helst känslor för. Jag hatade det, bara för dess existens. För om det inte hade funnits, så hade vi fortfarande bott i vårt lilla mysiga hus som pappa köpte åt oss vid skilsmässan.
Men om jag ska se det positiva med det hela, så.. Det är lite lyckligare, lite enklare och lite mer organiserat. Men jag ljög fortfarande för mig själv (finns att läsa längre ner i bloggen). Jag ljög om att allt skulle bli bra om man bara lämnade allt dåligt bakom sig. Man kan inte fly från sig själv. Nu tänker ni att jag har lärt mig av min läxa, men det har jag inte. Nästa gång vi eller jag flyttar, kommer det ännu en gång vara på grund av ett behov av förändring och ett oändligt sökande efter en annan lycka.
Maja
TACKJAGTYCKEROMDEJHOPPASDUTYCKEROMDIGOCKSÅ
Trackback