I'm back, eller så är jag bara ett steg längre ifrån
Jag har haft de sjukaste drömmarna jag någonsin upplevt i mitt liv.
(Eller ursäkta, är drömmar något man upplever, eller är det något man tror upplever. Eller kanske något man ibland vill uppleva?)
Jag har drömmar om sjuka saker. Eller jag vet inte om det är sjukt, men jag har märkt att det är så jag vill att mitt liv ska vara. Och drömmarna handlar om att sakna saker, sakna hur man hade det en gång. Eller hur man inte hade det, men så gärna ville ha det. De här drömmarna liksom sänker min vardag och jag mår på ett sätt jag aldrig mått på innan, hela dagen. Jag mår ingenting ? Och jag kan inte ens gråta. Det ger mig en känsla av att vara instängd i mig själv. Ibland vill jag faktiskt fortsätta att sova, för att se vad som händer i min fejkade låtsasvärld. Men ibland vill jag bara vakna, för att låta mig få en chans att undvika hoppet som jag kan ge mig själv.
Det sjukaste och tråkigaste är att jagf inte kan berätta för någon.
Det skulle vara sjukt.
(Eller ursäkta, är drömmar något man upplever, eller är det något man tror upplever. Eller kanske något man ibland vill uppleva?)
Jag har drömmar om sjuka saker. Eller jag vet inte om det är sjukt, men jag har märkt att det är så jag vill att mitt liv ska vara. Och drömmarna handlar om att sakna saker, sakna hur man hade det en gång. Eller hur man inte hade det, men så gärna ville ha det. De här drömmarna liksom sänker min vardag och jag mår på ett sätt jag aldrig mått på innan, hela dagen. Jag mår ingenting ? Och jag kan inte ens gråta. Det ger mig en känsla av att vara instängd i mig själv. Ibland vill jag faktiskt fortsätta att sova, för att se vad som händer i min fejkade låtsasvärld. Men ibland vill jag bara vakna, för att låta mig få en chans att undvika hoppet som jag kan ge mig själv.
Det sjukaste och tråkigaste är att jagf inte kan berätta för någon.
Det skulle vara sjukt.
Trackback