te - ledsen i ögat
Och jag kan meddela att det går inte särskilt bra.
Eftersom jag har blivit lärd att vanligt te inte är bra,
så tänkte jag smaka på mammas yoga-te med kanel i.
Kanel är ju väldigt bra för fettförbränning så jag tänkte
att det kan ju inte skada?
Men det gjorde det, typ.
Det var inte gott, inte alls faktiskt.
Men äckligt var det, otäckt.
Det var så skumt att det kändes som ingenting?
Weard att drick vatten med nåt i som inte ens smakar, bara luktar?
Åh, Gud, få mig att älska te. Amen.
Historien om när Jenny började dricka te:
En dag fick jenny en te påse, en te-sil och en tekopp av sin bästa kompis. Jenny skulle lära sig att dricka te. Förväntansfullt värmde hon vatten i micron (misstag 1) fyllde tesilen proppfull (misstag 2) och satte sig vid datorn. Det var bland det äckligaste hon hade druckit. Det smakade varmt vatten. Det luktade gott, men smakade ingenting
Hon gav inte upp utan tvingade i sig kopp efter kopp (med flera dagars mellanrum förstås) Hon provade med socker, och då var det inte så äckligt längre. Efter ett tag slutade hon helt med socker. Hon tyckte det var ganska okej. Nu har det gått ca ett år sedan Jenny började dricka te. Nu är det det bästa hon vet.
Te drack mammas kompisar
De var coola
- Vill du sitta med oss och dricka te maja?
Det gjorde jag. Äckligt jag tyckte det var. Men det blev fler och fler gånger man tackade ja, tillsist fanns där ett beroende som man kan kalla kärlek